Ändå har jag inte ändrat på så himla mycket egentligen. 

Jag tar Wellness drycken till frukost. (Oriflames naturliga)

Sen tar jag deras tabletter, det är Omega 3, antioxidanter och mineraler.

Jag har tagit bort nästan allt socker, även om jag kan unna mej något på lördagen.  Eller ja, en gång i veckan blir det lite syndigt.  

Sen äter jag inga snabba kolhydrater, eller rättare sagt, så lite som möjligt.

Annars lever jag som vanligt, försöker ta min dagliga promenad om kroppen tillåter.

Det känns så skönt att jag har kunnat gå ner så bra på bara tre veckor, med så lite arbete. Jag hoppas på en lika bra fortsättning.  

Mina leder mår verkligen inte bra av att vara så här tjock, så min förhoppning och mitt mål är ju tio, femton kilo till. Bara att kämpa på alltså.       

När han hade lugnat ner sej, min älskade lilla son, så var han min vanliga gosiga lille kille igen. Han är väldigt upprörd när man kör hem från dagis, nästan varje dag. Han blir så glad när man hämtar, och det är inga problem att klä på eller så, men så fort han kommer in i bilen så ska han ha TUTTEN!!!   Nu får han inte ha den i onödan, så vi har ingen i bilen, och då blir han så där arg som bara en tvååring kan bli....    Med stora tårar...   

Tänk vad det kan värma själen med en liten kram från en sådan liten kille va?

Sen har jag faktiskt garvat fler gånger idag. En väninna ringde och var arg på några saker (inte på mej då), men det räckte med att ladda ur så satt vi där och garvade, det var skönt!   

Sen har jag ju fler saker att vara glad över, varje dag, som det här:

Alltså, man kan se vad han säger.  

Jag och Lillen var i diket hos grannen och hade då lämnat hundarna i trädgården. Fram till vi satte upp det höga staketet så har han bara hoppat över och följt efter, busen. Nu ser han ut som en fånge där inne i trädgården.   

Han säger nog något som liknar; Vad gör ni? Har ni en boll? Varför får jag inte vara med? Får jag komma nu? Har ni min boll? Vad gör ni?

Han är ganska påträngande när han vill, även när han är på håll!  Men han ger mej mycket glädje också, busen.  

Ska nog lägga mej tidigt idag tror jag. Smärta och astma (jäkla pollen) har plågat mej hela dagen och nu är jag helt slut! Jag får helt enkelt gå upp inatt om jag måste, jag kan ju inte ligga i mer än fem till sju timmar. Imorgon har jag ju Lillen hemma, så jag har ju att göra kan man säga, vore ju bra om jag är skapligt pigg.

Natti natti.        

Vaknade med skallebank och satans ont i nacken. Tog medicin inför promenaden som gick i slow motion, men jag gick ändå!  

Var tvungen att städa lite, det gick i slow motion det också.

Nu har jag ont överallt och är irriterad. Vissa dagar alltså... Vissa dagar är jag bara helt enkelt förbannad på att kroppen är som den är....

Och nu vet jag att morgondagen är förstörd, bara för att jag klev ur sängen idag liksom. Hmmmm. 

Nu sitter jag här och ser fram emot att sonen ocoh dottern ska komma hem och ge mej lite glädje!! Ja, maken också såklart, men det finns inget som kan få mej så glad som att få krama mina barn!!!   

Saknar min stora son som jag inte träffar tillräkligt ofta. Hjärtat värker....

Asch vilket himla trist inlägg det blev, men iofs har jag ju en trist dag, så kunde ju inte bli annat av det...       

Tog bilden när jag satt på toan, den sitter och glor på mej på fothandduken utanför duschen....  Det är så jag kan spy när de kommer i såna mängder som de kommer i nu, och alla heter Herbert.... Gillar dom inte.....

Sen skrytet om de första vitsipporna som jag plockade under min härliga promenad med hundarna idag. Jag hittade dom under en björk i solgasset. Jag blev så glad!!!  Det gjorde min dag!        

Han var med pappa hos mormor och morfar när jag hade miljövisning idag, de var vid Tåkern och kollade fåglar. Var lite avis, även om jag hade det lika trevligt som vanligt på min visning!! 

Som vanligt tungt med kroppen och väldigt speedad, ävne om det börja avta med en massa mediciner i kroppen. Värken avtar lite, men inte på långa vägar så mycket som jag skulle vilja, men det kan jag leva med.  

Hade finbesök idag på förmiddagen, vi bjöd på lite smörgås och kaka, och det var så himla trevligt, härliga normala människor med en härlig energi!!

Nu väntar en ny vecka med nya äventyr, inga möten inbokade med FK eller AF, så en veckas andningshål.

Hoppas på att få ett beslut innan månaden är slut, men vågar inte hoppas för mycket. Man vet ju aldrig....

Ha nu en fin ny vecka!!    

Som vanligt kan jag inte gå till sängs för tidigt, eftersom jag inte kan ligga ner för länge. Jag vill ju kunna sova och ligga i sängen till åtminstone sex, halv sju, så då kan jag inte lägga mej för tidigt.   Fem eller sex timmar är max för mej innan jag får så ont att jag måste gå upp. 

Imorgon blir det att ha gubben i garaget igen... Inte kul, men min Land Rover behöver ju bli klar! Svårt att köra den utan golv och sånt där annat viktigt....  

Sen blir det nog inte så mycket köra i skogen just nu tyvärr. Dels för att att jag har för ont just nu, och dels för andra anledningar som det är bäst att jag inte skriver om här.  

Nu, kolla på tv en stund till innan jag hoppar i säng.     

Sitter varje dag nu och planerar vår semester.  Och det är så kul!! 

Jag är ju inget för att åka utomlands, jag älskar Sverige och våra fjäll och dess natur.

Vi ska ju vandra en slinga som är ganska lättvandrad, jag klarar ju inte så mycket tyvärr. Men vi ska tid på oss och bara njuta! Vi har ju en två och ett halvt åring och tre hundar med oss också, så det är ju lite att hålla reda på.  

Men oh så mycket det är att tänka på! Jag börjar skriva lista redan nu, annars glömmer vi väl hälften och något viktigt...   Vilka kläder man ska ha är ju jätteviktigt. Inte bomull, helst, eftersom det tar sådan tid att torka. Sen är det ju annat som är jätteviktigt, som myggmedel, för mygg och knott lider ju inte fjällen någon brist på precis.   

Vi ska ha vagnen med, den är ju till för sådana här förhållanden och funkar så himla bra!!

Det blir vi som drar, inte hunden, för det blir alldeles för tungt för honom. Vi har en sele, precis som hunden, att dra vagnen med, perfekt i den terrängen!!

Jag längtar så, och hoppas att kroppen låter mej genomföra detta. Jag ska ju antagligen opereras igen, men hoppas det inte infaller precis under semestern.  

Ja, det var morgonens funderingar, nu ska jag snart köra Lillen till dagis, sedan blir det till att sova en stund, som vanligt så här på förmiddagen.

Jag blir ju tyvärr väldigt trött av att sova, konstigt nog, eftersom mina muskler aldrig slappnar av, de jobbar dygnet runt för att hålla ihop kroppen.

Sen blir det en promenad i vårsolen med hundarna, jag måste börja gå in vandringskängorna som jag fick av mamma, älskade mamma.