Jag är en sådan där människa som älskar hemmet. Mitt hemma alltså. Det är inte det att jag inte gillar att vara  borta, jag bara älskar att vara hemma mera. Hur trevligt jag än har det så längtar jag hem.   

Det kan ju bero på att jag är ganska så associal efter så många år med sjukdom, men även att jag gillar att bo på landet. Jag blir väldigt stressad av att vara i en större stad. Södertälje räknas till de större städerna, tycker jag.   

   Så här vacker visade sej Södertälje när vi promenerade till centrum i lördags. Men, det är iallafall inte som hemma.   

Jag fick ett sådant himla trevligt sms idag. Det är hon, ängeln. Hon kan det där med att peppa i rätt stund. Ett sms, en rad med ord, som gör sådan nytta. Som värmer och piggar upp. Som gör att man orkar ett tag till. Tänk så enkelt det kan vara? Tänk att hon tog sej tid till att skriva det till mej. Superkram till min ängel!!!

Tack alla andra som också peppar och ger mej stöd, jag skulle inte klara mej utan er!   

Nu sitter jag här och njuter av värmen som har kommit tillbaka till vårt hus! Det var ju bara 13 grader när vi kom hem, men nu har det återgått till det normala dryga tjugo, precis i min smak!   

Vad skönt det var att bada.  

Kroppen sa, jaaa vad skönt med värme!!!  

Helgen har gått fort, vi har haft det så otroligt trevligt med gott vin och god mat. Nu ska vi ladda för att köra hem. På vägen hit var det lite otäckt stundtals, med bilar som snurrade framför oss och stod med framlysena och lyste på oss, på vår högra sida. Hmmmm, blev lite förvirrad innan man fattade att bilarna snurrat och nu stod mot färdriktningen.

Ja, nu är det åtminstone ljust ute och lite varmare, och kommunerna på vägen kanske har hunnit ploga lite bättre?

Jag har städat  badkaret, som jag lovat lägenhetsinnehavaren, han vill inte städa min skit sa han....  

Hoppas vi hörs ikväll, om vi kommer hem som vi ska.  

Och tittar ut över Södertälje. 

Nu börjar barnet och maken vakna till liv, så snart blir det frukost.

En promenad med hundarna står på schemat först, så det får göra ifrån sej. Här finns det minsann ingen trädgård att bara släppa ut i.   

Vi hörs senare!!!