Ja, då är snart klockan midnatt igen. 

Jag har varit så himla trött hela dagen, och är trött nu också. Men hjälper det? Nej, det gör det inte, för jag kommer inte sova bättre för det.   

Tortyr är vad det är. 

Fy vad negativt det blev idag känner jag.   

Hoppas det blir bättre imorgon. 

Ska väl älta lite igen också då.   

Om vuxna människor som ignorerar en totalt, när man är framför näsan på dom, som värsta femåringen. 

Om en kropp som hela tiden motarbetar sej själv. 

Om sömnbrist.

Om sk vänner som visar sej inte alls vara det.

Hmmm.

Tur att det finns roliga saker att älta också.

Tre härliga barn.

Underbar man.

Härligt vinterväder.

Tre hundar som inte är skitiga hela tiden. 

Bilen funkar.

Underbar familj.

Ja den listan är längre, vilken tur!!!!    

Tänk att det ska vara så svårt va?

Att säga förlåt.

Det är det iallafall för en del människor. 

Visst kan jag förstå att det ibland kan vara svårt att inse att man har gjort fel, men när man är vuxen, ska det väl inte vara så svårt?

Vi är alla bara enkla människor som faktiskt gör fel ibland. 

Ingen är perfekt. 

Inte jag i alla fall. 

Nej, det där ordet är nog ganska svårt, eftersom en del väljer att hellre gå runt och vara sur och tvär än att säga det. 

Att förstöra både för sej själv och andra istället för att säga det. 

Det där lilla ordet förlåt.

Ha, det ser ut som jag skrivit bilbomb, men någon sån har inte...  

Nä, jag gör en bildbomb idag, för jag mår riktigt dåligt, som vanligt iofs, men så är det. 

   Så här ser det ut när jag går hem från dagis/förskolan. Jag har kommit ca femhundra meter bara. 

   Hundarna som försökte döda varann för bara en vecka sen går så fint så. 

   En kilometer kvar snart, ska svänga vänster där framme vid skylten. 

   Hemma, sen sov han här i två timmar, plutten.   

   Nästa sommars jobb för maken, måla insidan av staketet. 

Bloggar kanske lite senare. Mår inte bra.