Och känner hur de starka medicinerna härjar runt i kroppen. 

Visst gör de nytta, självklart, men inte enbart.

Men just nu får jag välja mellan pest och kolera liksom.

Det är julafton på fredag!! Fattar ni eller?? 

Jag fattar då inte hur fort det har gått. 

Julstämningen har inte infunnit sej riktigt. Av förklarliga skäl.   

Undrar om jag ska kunna sova inatt?

Jag har tagit både morfin och muskelavslappnande, så förhoppningsvis.   

Måste berätta något kul!!

Jag var på ett möte idag, skulle avsluta min karriär inom TW, så träffade teamet jag jobbat med i ett år. 

Jag var tvungen att ta med Lillen, som alla vet är en liten buse.   

Men den gullungen skötte sej så exemplariskt! Ni kan inte ana hur otroligt söt han var!! Han lekte med leksakerna som fanns där och bara var så söt!!! 

De andra i teamet sa det till mej sen, att han inte alls var så där busig som jag sagt.... Förtal!!!  

Visst är det härligt när en barn överraskar en på det viset?     

Men hundarna mår bättre än förväntat.  Som tur är. 

Jag har fått mycket kritik för det som hänt, men även mycket stöd och många goda råd. 

Jag tar emot alla råd jag kan få. Jag ska kämpa för att detta ska fungera. 

Annars har dagen varit lite stressig. Jag har väldigt svårt för att ha saker planerat, vad det än är. Idag var det bara trevliga saker, ett möte med trevliga vänner, men det är jobbigt ändå. Och det stör  mej. 

Men det är för att jag har så ont just nu, och för att det är lite mycket nu, minst sagt. Det här med hundarna tar knäcken på mej.... Precis innan jul också. Som ska vara ljus och härlig.

Men men, min stora son kommer hem på juldagen, tillsammans med sin flickvän, och det ska bli så underbart att se honom igen. Det är alldeles för långt mellan gångerna. Han har en väldigt gullig tjej också.     

Nu blir det till att ta medicinerna och senare försöka sova. Lite iaf. Hoppas jag verkligen. För nu är det länge sedan jag sov igen. Det sliter. 

Ha det alla!!!  

Nej, hundarna är inte  livshotande skadade. 

Jag har tagit hand om såren på samma sätt som de skulle göra på sjukhuset. 

Sedan har de fått behandling både med homeopati, laser och örter. 

Jag har smärtstillande hemma. 

Jag älskar mina hundar.

Omplacering är inte aktuellt, just nu iaf. 

Befästa beteenden tror jag inte på.

Då skulle dom slåss hela tiden. 

Det finns en anledning till detta, jag ska bara komma på vad.

Under tiden ska jag kämpa så gott jag kan för att de ska ha det så bra som möjligt. 

Något är ju fel, frågan är ju bara vad.

Är det G som det är något fel på?

Är han sjuk? 

Jag ska lösa det här, det är jag skyldig dom.

Dom hjälper mej villkorslöst varje dag.

Grindar, munkorg, koppelpromenader och inte vara lösa får vara receptet ett tag helt enkelt. 

Nu skriver jag inte mer om hundarna här, för jag orkar helt enkelt inte försvara mej, jag mår för dåligt just nu. De är ett känsligt ämne för mej, jag älskar dom så mycket!

Det är inte bara att omplacera, göra sej av med dom. Nej.

Jobbigt.