Plötsligt var det kväll och ögonen bara trillade ihop!!!  

Jag hade en jättetrevlig kväll som miljövärd, fast det är tufft att få hem så där mycket folk, rent fysiskt, fast det är det värt, rent psykiskt!!!  

Jag träffar alldeles för lite människor känner jag. Fast ibland vill jag inte träffa någon, bara vara ensam med min smärta. 

Som idag. 

Men hundarna måste ut, så det är bara att ta tag i det och klä på sej. Men det är också tvetydigt, för jag skulle bli totalt försoffad om inte dom fanns. Mina älsklingar. (Utom när dom slåss)

Pratade just med min läkare. Tar mera om det sen. Ska testa lite nytt med mina mediciner. Hoppas på en god jul.    (Utan för mycket smärta)