Kan ni förstå att jag inte sov alls inatt?!! 

Kan inte förstå hur det blir så där.

Jag har så ont så ont, men kroppen borde ju stänga av till slut tycker jag. 

Det är ju typiskt att det skulle bli så just nu, eftersom jag ska gå på julbord med makens jobb ikväll.

Lillen har kort dag idag, på dagis/förskolan, så det blir inte att kunna sova middag heller. Sen måste jag röja lite eftersom föräldrarna kommer ikväll och ska vara barnvakt. Kroppen har inte tillåtit mej att hålla efter städningen så värst på sistone. 

Tur att dottern kommer hem halv fyra, hon är en klippa. Hon hjälper till med så mycket!!  

Asch, nu ser jag fram emot julbordet, som ska intagas på Kungs Starby i Vadstena. Där har jag aldrig ätit, så det ska bli spännande!! Och gott förhoppningsvis, blir till att fuska som bara den från alla dieter som finns!!!  

Bara jag inte somnar vid bordet....  

Om någon undrar över varför jag bara lägger ut bilder på min lille sladdis här, och inte på mina två stora, så beror det inte på att jag älskar honom mer än de andra två.   

Nej, de är så stora att det inte känns okej att lägga ut bilder utan att fråga först, och ni vet ju hur elaka barn är. Tror inte de vill vara med i mammas blogg.   

Men, de är mina älsklingar, alla tre, så är det.         

Jag är ju en riktig tv4 Fakta fan och tittar väldigt mycket på den kanalen.

Visst lär jag mej mycket, men det är även en del tunga program där. 

Idag handlade det om barn med cancer.  

Man ska verkligen vara tacksam över friska barn och inte ta något för givet. 

Det kan ju hända vem som helst, när som helst.   

Jag tycker vi människor verkar ha svårt för att känna tacksamhet för en del saker. Vardagliga ting som man tar för givet. 

Nu menar jag inte att man ska gå runt i ett lyckorus bara för att man inte är sjuk just idag, men ibland tycker jag att man kan vara lite tacksam istället för att gnälla över vädret som exempel.  

Jag som är sjuk försöker verkligen känna tacksamhet för småsaker varje dag. Nu tycker säkert en del att jag är så präktig så, men jag gör verkligen det. 

Ju sämre jag mår desto fler saker letar jag efter, att glädjas över. 

Annars går jag under. 

Jag kan tycka att min blogg emellanåt är gnällig och negativ, men det är ganska enkelt att dela med sej av skitsaker med folk man inte har så nära. 

Särskilt när man får så mycket värme tillbaka. 

Jag har haft tur som inte fått kommentarer som gör ont, för jag är så himla superkänslig för sådant. 

Jag tar åt mej förfärligt av sådant. 

Just precis nu har jag så otroligt ont att det är svårt att känna någon tacksamhet, men jag är glad över att jag fortfarande kan gå på  mina ben även om de gör ont. 

Asch, det är svårt!! Jag har inte någonstans där det INTE gör ont. Jo, munnen, men den är ju bäst att hålla stängd, för jag lyckas visst alltid såra någon när jag öppnar den. 

Man får väl vad man förtjänar. Antar jag. (Nu sitter det några och gottar sej, det vet jag, så varsågod.)  

En ny dag imorgon att fylla med roliga saker.

Ska sätta pepparkaksdeg som dottern ska baka på lördag. Jag kan inte kavla, inte plocka med plåtarna, inte göra så mycket, men jag kan åtminstone umgås med mina barn!!  

Ska se om hon vill hjälpa till att baka lussebullar också. Ska ju ha miljödemo här på onsdag, måste ha lite att bjuda på då. 

Kärlek.  

Är jobbigt nu.

Har så ont och vill så mycket.

Som jag inte kan göra.

Som jag gör ändå, nästan, sen.

Det får jag sota för nu. Att jag aldrig lär mej.  

Var på homeparty för ett tag sedan, där det visades städprodukter. Städa med microdukar och enzymer, inga kemikalier. Blev ganska imponerad och intresserad, jag gillar inte att använda kemikalier alls, det är inte bra för varken oss eller miljön. Det är ju därför jag använder tvättnötter istället för tvättmedel. (Funkar utmärkt)

Har nu använt lite av grejorna jag köpte och är mäkta imponerad!! Jag har så ont i normala fall när jag ska göra minsta lilla städning, men det här var ju riktigt behagligt. Eller, ja, så behagligt det kan bli.   

Enzymerna gjorde susen i  ugnen, utan att skrubba ihjäl mej och sniffa starka medel. Toan är nu ren, på riktigt liksom. Häftigt. Ska bli kul att använda det framöver. Moppade lite med torrmoppen. Den är ju statisk, och den liksom sög sej fast i golvet och bara sög åt sej all skit, utan att ta i!! Slippa den tunga dammsugaren och ändå känna att jag gör lite nytta!! Även om det tar tid fortfarande, så gör jag lite nytta!!! Underbart!!

Ja, lite patetiskt att jag är glad över att kunna städa kanske, men när man i normala fall inte kan göra något alls, är det kul att kunna dra av golven ibland. Sorgligt men sant.   

Ska försöka gå och hämta Lillen idag igen. Spara bränsle och få lite motion samtidigt.  Nu är ryggen, nacken, axeln, handleden och knät inte som det ska efter min städmani, men det gör ju ingen skada att gå, även om det gör ont efteråt. Det är så skönt ju!!! 

Får inte glömma reflexer bara, fattar ni att det faktiskt blir mörkt redan halv fyra!!! Och då är jag inte hemma på långa vägar, och här är det mörkt. På riktigt.   

Bloggar förhoppningsvis ikväll också, om jag kommer hem helskinnad.   

Ja, då är snart klockan midnatt igen. 

Jag har varit så himla trött hela dagen, och är trött nu också. Men hjälper det? Nej, det gör det inte, för jag kommer inte sova bättre för det.   

Tortyr är vad det är. 

Fy vad negativt det blev idag känner jag.   

Hoppas det blir bättre imorgon. 

Ska väl älta lite igen också då.   

Om vuxna människor som ignorerar en totalt, när man är framför näsan på dom, som värsta femåringen. 

Om en kropp som hela tiden motarbetar sej själv. 

Om sömnbrist.

Om sk vänner som visar sej inte alls vara det.

Hmmm.

Tur att det finns roliga saker att älta också.

Tre härliga barn.

Underbar man.

Härligt vinterväder.

Tre hundar som inte är skitiga hela tiden. 

Bilen funkar.

Underbar familj.

Ja den listan är längre, vilken tur!!!!    

Tänk att det ska vara så svårt va?

Att säga förlåt.

Det är det iallafall för en del människor. 

Visst kan jag förstå att det ibland kan vara svårt att inse att man har gjort fel, men när man är vuxen, ska det väl inte vara så svårt?

Vi är alla bara enkla människor som faktiskt gör fel ibland. 

Ingen är perfekt. 

Inte jag i alla fall. 

Nej, det där ordet är nog ganska svårt, eftersom en del väljer att hellre gå runt och vara sur och tvär än att säga det. 

Att förstöra både för sej själv och andra istället för att säga det. 

Det där lilla ordet förlåt.

Ha, det ser ut som jag skrivit bilbomb, men någon sån har inte...  

Nä, jag gör en bildbomb idag, för jag mår riktigt dåligt, som vanligt iofs, men så är det. 

   Så här ser det ut när jag går hem från dagis/förskolan. Jag har kommit ca femhundra meter bara. 

   Hundarna som försökte döda varann för bara en vecka sen går så fint så. 

   En kilometer kvar snart, ska svänga vänster där framme vid skylten. 

   Hemma, sen sov han här i två timmar, plutten.   

   Nästa sommars jobb för maken, måla insidan av staketet. 

Bloggar kanske lite senare. Mår inte bra.